Jordens huvudvärk som gör mig illamående. Och jag är sugen på fruktsoda och fanta.

Jag ska bara vänta på att nagellacket ska torka, sedan sticker jag till gymmet. Jag hade tänkt lägga upp ett nytt pass för benen, men jag gillar det gamla så mycket att det är troligt att det knappt blir något nytt alls.
Det börjar närma sig slutet av första kursen på Etnologi B. Mycket trevligt har det varit. Ännu trevligare blir det med en vecka som är i princip ledig innan delkurs två börjar. Men då måste jag göra min EU-artikel. Kanske kan börja denna veckan. Måste bara peppa mig lite innan.

Jag ser fram emot kvällen. Har en känsla av att den blir härlig. Missa inte Himlen kan vänta - ett år senare på SVT. Tjugohundra timmar.

Vintern håller i sig i Hammarby Sjöstad.

(Louisa hittade sin kamera) Få kan toppa mitt liv just nu. Så försök inte ens. Hade världens bästa kväll med världens bästa tjejer. Hannis, Hanna och Louisa möttes officiellt, och det var jävla trevligt kan jag tala om. Världens bästa (Hannis) åkte hem lite tidigare eftersom hon är bäst och hade audition idag. Vi andra diskuterade hur gör djur? Louisa stannade och skedade (ja självklart!).

Mot jobbet. Melissa Horn - jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Jag har det bra. Nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba och skriva PM. Här är lite bilder från torsdagskvällen. Jag snodde dem från Sofia. Louisas kamera är på villovägar. Säg till om du sett den. Det var 80-tals tema förresten. Vissa mer än andra gick in för det.

Inte så 80.

Hejhej nu sticker jag iväg på pannkisar hos Marie och Anna med hela gänget och sedan blir det öl på studentpuben. Goodbye!

Så där. Nu är det bara disken kvar. Sedan glänser nästan baracken från topp till tå. Min del i alla fall, jag kan faktiskt inte ansvara för de andra.

Jag tänkte vidare på det där jag sa om hur det sitter i ryggraden. Det är lustigt det där, hur saker som sker för eller senare sätter sig där på mig. Det klättrar liksom långsamt över kroppen ditåt. Från ett svidande hjärta och hyperventilerande bröstkorg mot den där samligen av kotor. Det händer ju att man talar om ryggsäckar, vad man bär med sig från tidigare erfarenheter i livet. Jag gillar inte riktigt det uttrycket. Det känns så missvisande. Som man kånkar och släpar på allt. Som att man inte lärt sig något. Jag har lärt mig massor av det som man skulle säga ligger i min imaginära ryggsäck. Njae, det där är jag inte mycket för. Jag bär dem hellre i ryggraden. Erfarenheterna. De sitter stadigare där, de rätar upp mig rygg och stoltserar mitt bröst. Jag tycker bättre om det så. Sedan beblandar jag mig gärna med väskor av ett mer verkligt slag. Men det är en helt annan historia.